Claudia

Jobb!

Frustrerande,förvirrande,vilsledande. Brist på ord. Vet inte rikigt vad jag ska jobba med. Älskar att jobba med barn men det är inget jag vill göra resten av mitt liv. Jag älskar att jobba på café,helt underbart,givande, en stor passion men det är inget jag kan hålla på resten av mitt liv,kommer inge vart.  Jobba som säljare är något som jag har tänkt på och kan jobba med men det är ändå något att fundera vidare på,jag vet att jag är helt ok på det och kan bli mycket bättre. Just nu behöver jag jobba tills jag börjar plugga för kan bara inte sitta hemma hela dagen lång och inte göra något alls blir ju helt tokig. Ni som känner mig vet att jag snart kommer att börja klättra i väggarna. jag är son apa utan bananer..I neeed my bananas!

så om jag inte hittar ett jobb som kan hålla mig på mina fötter och får mig att slösa energi så kommer ni att se mig såhär. (inte apan) han är glad utan kolla ner nu.

Såhär fast i kvinlig version. Har ni lust och hålla tummarna för mig ifall ni inte själva har jobb då får ni gärna hålla tummarna åt er själva och hoppas verkligen att du också får jobb...

Dagens lärdom: Det tar en tid att förstå vad man verligen vill göra med sitt liv. Det ska ju trots allt förhoppningsvis hålla hela livet om men så länge man går efter sin drömmar och våga verkligen ta risken så vet du att du iallafall har försökt och man vet aldrig vart du hamnar efter det. Pengar är inte allt,din lycka är mycket mer

Peace,Love & Devotion
Imorn blir det fika,fira min syster och bara njuta.
XOXO Claudia

Hej på dig tjejen! Ja detta med att välja väg är svårt.. Jag känner många som spenderar mycket tid och energy med olika projekt och olika jobb som till slut flunkar och bäddar en ren trötthet och förlorad identitet. känslan nu är Litegran som jakten efter den perfekta killen, många säger den perfekta killen finns inte, så som perfekta jobbet också lyser starkt med sin frånvaro. Är man då negativ och har den inställningen kommer varken ena eller andra någonsin att komma till dig. Att ge saker tid kan oftast upplevas som jobbigt men sanningen är att i den tid man lägger för att reflektera kan man se sina brister och tillgångar och inse att jobbet/killen ska också ha brister och tillgångar och kanske att nöja sig med att det som står framför en är ett bra sätt att slippa diamanter som varit undangömda.



Kram på dig.